tisdag 6 oktober 2009

Ljuggpotta

 

Det värsta jag sagt – det sa jag i söndags till min son: V (15 år).

 

Det hemska ordet var: LJUGPOTTA!

 

Ooo, vad jag ångrar mej. Vill inte tänka på det. Men gör det i alla fall, hela *pip* tiden!

Kan inte be om ursäkt heller, för då säger jag ju att det är OK att ljuga för mor, undanhålla saker och ting. Skolan ringde också idag. Nu har V (sonen min)  haft kvarsittning tre ggr pg.a sena ankomster och trots att mentorn ringt hem om detta två ggr så slutar han inte komma sent. Nu vill mentorn göra en PUFF. Efter dialogen med mentorn så skulle hon prata med skolkuratorn först. Jag är inte riktigt insatt i vad en PUFF innebär MEN jag sa att jag är villig att ta ledigt från arbetet och vara vid sonens sida hela skoldagarna för att se till att han kommer i tid & så.

Vad säger V då?

Jo, att tankarna är hos en viss flicka , som gjort slut.

Men så har det ju bara varit de sista dagarna. Och jag undrar om han själv vet varför? Om han själv vet varför han ljuger, inte säger allt, kommer för sent, inte pluggar tillräckligt, ändrat attityd? Är helt plötsligt inte intresserad så mycket av att bli kock, skriva en receptbok, arbeta extra  som köksbiträde etc etc Jag tror inte han vet varför NU. Kanske vet han om 10 år??

 

Så stor men så liten, så fin, det finaste men så… så, så omöjlig… och jag älskar honom mer än allt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar